Earth hour

Jag är skeptisk...till mänskligheten...

Varför?

I lördags var det Earth Hour, en manifestation som går ut på att alla släcker sina lampor under en timme. Tanken är att så många som möjligt runt om i världen skall göra detta tillsammans för att visa våra ledare att vi bryr oss. 

När sådana här saker blir stora kryper alltid skeptikerna fram. De som inte vill vara med på "jippon". Men i det här fallet tänkte jag att, fan...den här grejen är rätt kul. Det är väl ingen som kan störa sig på detta...

Earth Hour kom, vi släckte ned och tände stearinljus istället. Faktum är att vi inte tände en enda lampa förrän våra gäster gått hem för kvällen. Riktigt nice kväll faktiskt! 

Men det visade sig dagen efter att det inte var särskilt många som släckte ned. På Götaplatsen på Avenyn "glömdes" det bort och det var ytterst få butiker som släckte ned sin butikselysning. Trist var min spontana reaktion, men men, vi hade ju trevligt i alla fall. Sedan började jag läsa insändarna i GP. 

Citerar ur söndagens GP, från signaturen Anna W, med titeln Civilkurage:

"Jag tände alla lampor jag kunde hitta, i protest mot aktionen. Och försökte förklara för mina barn (som blivit indoktrinerade i skolan) vad det innebär med civilkurage"

Och här har jag gått och trott att världen skulle bli bättre om den styrdes av kvinnor. Och så kommer Anna W och vänder på hela min världsbild. Missförstå mig rätt, jag förstår om folk inte vill delta i jippon och därför väljer att spendera Earth Hour som vilken annan kväll som helst. Fine. Men varför känner vissa att de dessutom måste protestera genom att i detta fallet tända alla lampor man kan hitta. Jag blir alldeles matt. Det är så utomordentligt IQ-befriat att jag inte finner ord. Snälla någon förklara detta beteende. Att hon dessutom blandar in sina barn i hennes galenskaper och kallar det civilkurage är ju bara komik på hög nivå. 

Och då kan man tro att Anna W var rätt ensam om att tycka att hon måste protestera mot detta, men NEJ...

Samma dag på P3 i ett diskussionsprogram om just Earth Hour ringer människa på människa in och förklarar hur de faktiskt tände alla lampor istället.

Kan någon förklara för mig varför vi känner att vi måste göra på detta sättet? Ligger det i vår natur? Är Anna W egentligen arg på något annat. För jag vill gärna tro att alla människor går att resonera med. Med det enda jag känner när jag läser Anna W's insändare är besvikelse...

/j

Till min dotter

Du sitter på mattan i hallen medans jag borstar tänderna och 

visar mig stolt för 10:e gången att du kan stoppa en träboll i en plasthink och skaka så att bollen ramlar ut. Du ler mot mig så att man ser den enda lilla tanden du har. Klockan är tidig lördagsmorgon och du har redan en halvtimme tidigare gjort klart för mig att de är dags att gå upp genom att peta mig i ögat och flina så att man smälter. Det får vara hur tidigt som helst på morgonen, jag kan ändå inte bli arg.

Jag frågar mig hur en sådan liten person kan ha så stor inverkan. På mitt liv, på E's liv, på vårat liv. Du kom till oss och kastade omkull hela vår tillvaro. Du har visat att det finns något mer än bara 8-5-jobb, mörka höstar och långsamma måndagar. Det finns så mycket att se fram emot, vi brukar ofta prata om det, jag och din mamma. 

Jag längtar så tills du kan stå och gå, tills du börjar prata och kramas och vill somna framför tv:n på mitt bröst, och jag får bära in dig till din säng. Jag längtar tills jag får lära dig cykla, åka skridskor, läsa, skriva och spela gitarr. Att få chansen att vara med och se dig växa upp är en lycka som inte går att beskriva.

Samtidigt finns nu så mycket mer att förlora. Det skrämmer mig. Du behöver mig och jag behöver dig, och det gör ont i mig att bara för en sekund tänka att något skulle hända dig. 

Nu har du precis somnat i mammas famn, och imorrn morgon, alldeles för tidigt kommer du att vakna och vilja att vi skall komma in och hämta dig. Du kommer att stå upp i din säng med nappen i munnen och de små händerna runt spjälorna och undra varför mamma och pappa dröjer så. Och du kommer sitta i barnstolen när jag äter frukost och skratta och peka och bara vara så söt som du kan! Och jag kommer att stanna upp under min arbetsdag och tänka på hur lyckligt lottad jag är som har två så fina tjejer att komma hem till. 

Pappa älskar dig Elly! Glöm aldrig det!

/J

Supa och äta griskött

Kvinnlig talang

Jag och A i bandet var och höjde genomsnittsåldern på girlpowerfest för 14-17-åringar igår. Varför kanske ni undrar! 

Jo, min syster var ett av banden som spelade på tillställningen. Efter inledning av ett rockband bestående av tonårskillar, för dagen klädda i kvinnokläder, spelade en tjej som kallade sig the naima train. Hon körde med loop-pedal och byggde med den upp sitt egna lilla pop-band. Med vacker stämma levererade denna 16-åring massa vackra och originella låtar. Skitcoolt live, mer tveksam till hur det är att lyssna på CD, men grymt imponerande! 

Min syster (fabulous F) och mästerkatten rockade därefter scenen fett, och till och med flatorna med stenansikten började dansa till slut! FETT!!

Manlig talang

På vägen hem hamnade jag i samma vagn som ett annat gäng manliga talanger. Ett gäng tonårskillar hade hittat deras självsfrände i en halvtjock 40-åring i sätet mittemot. Ämnet de samlades kring var...ja, vad annars...fotboll! Efter en rad imponerande falska "sånger" om IFK Göteborg kommer den...kvällens kommentar:

-"Öhhh....fan...gillar du Eddie Medusa?"

-"öhhhh....näe...har inte hört så mycket...men Björn Rosenström e bra som fan!!"

Trodde aldrig jag skulle behöva höra något om dessa musikskapare mer i hela mitt liv efter att vi passerat 98, men tji fick jag!

Sång igen, högre denna gång, ännu falskare. Mina medresenärer skruvar sig oroligt i sätena:

"För vi e pojkarna som busar med flickornas små..."

och sen uppenbarligen en egenkomponerad låt. Alla i olika tonart (försökte de sjunga stämmor månne?):

"JA, VI SKA SUPA OCH ÄTA GRISKÖTT" x 10

Om Naima Train, mästerkatten, fabulous F och de andra coola tjejerna på Girl Power-kvällen gav mig hopp om framtiden, så krossades den gnistan samma kväll på 3:ans spårvagn hem.

Nej nu skall jag supa och äta griskött.