Basement saxx

Ipred, Ipredator och anonymitet - om fildelning

Jag har dragit mig länge nu för att ge mig in denna debatten. Inte för att jag inte tycker någonting i frågan, eller för att jag är rädd för att vädra mina åsikter. Nej, tvärtom! Men jag tycker bara det tjatas nåt så in i helvete om det. Vi lyssnar på P3 (kidsens kanal där t.om. nyheterna läses upp med ett lite hippare språk) hela dagarna på jobbet och eftersom det är kidsen som laddar ned så går det minst två program i veckan som tar upp ämnet fildelning...

Så varför skriver jag nu ändå om detta...har inte allt skrivits. Ja, jag vet inte, men det enda jag vet är att jag blir så fruktansvärt frustrerad varenda gång jag hör rapporteringen om fildelning, och de nya lagar som ny trätt i kraft. Det påverkar mig av någon konstig anledning mer än några andra nyheter. Så då måste jag helt enkelt skriva av mig. Kanske för att jag tycker att hela grejen är så urbota iq-befriad att jag börjar fundera på om vår civilasation inte är på G att självdö. OK, kanske en liiiiten överdrift.

Så vad tycker jag då. Ja, det är nog ganska tydligt redan. Om vi begränsar diskussionen till att handla om den nu aktuella Ipred-lagen som trädde i kraft så slipper detta inlägg bli en roman.

OK, så vår regering har nu alltså röstat igenom en lag som innebär att branschorganisationer (Antipiratbyrån t.ex.) får samla in IP-nummer, och efter en begäran i civilrättslig domstol gå till internetoperatörer för att få ut vem som står bakom ett visst IP-nummer. För att en branschorganisation skall kunna få ut adressuppgifter etc krävs att domstolen ser att det skett "intrång i form av nedladdning eller fildelning av viss omfattning" (DN  23/2). 

Så vad gör fildelarna? Ja enligt DN 1/4 så minskade trafiken i svenska nät med 30 procent. En vinst för antipiraterna får man väl säga? 

Så vart tog alla fildelare vägen? Ja, vi väntar såklart på ett bra och säkert sätt att skydda sin identitet på nätet. Personligen hoppas jag på Ipredator, från The Pirate Bay. Det kommer kosta runt 5 Euro i månaden, pengar som jag mer än gärna betalar för att slippa få min IP-adress lagrad i Henrik Ponténs (jurist, Antipiratbyrån) excelark över 2 000-talets värsta brottslingar - fildelarna. 

Missförstå mig rätt. Jag är fruktansvärt trött på alla internetanarkister som vill försvara fri nedladdning med det enda argumentet att "det skall ju vara fritt". Jag förstår mycket väl skivbolagen. De är vinstdrivande företag som vill tjäna pengar. I vår del av världen är det inget konstigt. Jag förstår de artister som ser sina skivor laddas ned och tycker att, fan...här har jag slitit i studion i 6 månader, och vad fick jag för det...se min skiva tankas ned från en sajt som några finniga tonåringar startade i en källare (varning för faktafel). Visst jag köper era argument! Alla vill vi ha pengar för det vi gör. Det är liksom grunden i vårt kapitalistiska samhälle.

Men...

Alla branscher inklusive den bransch jag själv jobbar inom anpassar sig till marknaden för att på bästa sätt möte kundernas önskemål och efterfrågan. Det är så vi tjänar pengar. I mitt fall handlar det om att skapa så bra IT-system som möjligt och i de flesta fall även justera priser tills man hittar en överenskommelse. Detta bör gå att implementera på samtliga branscher. Men skivbolag och distributörer av kultur (böcker tidningar etc.) behöver tydligen inte spela efter dessa regler. Det är det enda sättet jag kan tolka denna nya lag på. Användarna tvingas köra vidare i samma gamla spår trots att tekniken för flera år sedan hittat mer effektiva lösningar.

De flesta artister som kommer upp idag tror jag är rätt medvetna om att de inte kommer att bli rika på att sälja skivor. En skiva är som ett visitkort. Det är nödvändigt för att sprida sitt namn. Men det är på spelningar, musikmedverkan i TV-serier, reklaminslag etc pengarna finns. Åtminstone för artisterna. För visst är det väl så att det är ytterst få artister som träder fram och öppet gråter ut över vad fildelningen har gjort med deras liv. Ja vi har ju förstås Lars Ulrich och möjligtvis Per Gessle. Varför? Jo, för att det förmodligen gynnar de mer än det missgynnar, that's why. Så så har vi ju de stackars skivbolagen som kämpar för sin överlevnad. 

Jag förstår att skivbolag behöver finnas. För hur mycket man än vill tro på "gör det själv"-trenden som blossat upp i musikbranschen så är det fruktansvärt mycket jobb att både vara artist och sköta PR, bokningar etc helt själv. Se på Marit Bergman. Hon försökte sig på att istället för att göra skiva släppa en låt per månad på nätet som folk fick köpa istället. Gick inget vidare, vad jag vet. Så hon gjorde en ny skiva. 

Men vad är det för bild man vill att nya artister skall ha av skivbolagen. Hade jag varit en ny fräsch artist på väg upp hade jag med största sannolikhet valt att ligga på ett bolag som inte bränner resurser på att jaga de människor som faktiskt vill lyssna på min musik med skadeståndskrav. Fan, ge dom biljetter till konserten istället!

I kölvattnet av denna lag har nu nya tekniska lösningar börjat utvecklas som döljer identiteten på den som surfar. Dessa tjänster kostar pengar. Det pratas ofta om att fildelare inte är beredda att betala någonting för sin nedladdning. Detta tror inte jag på. Jag är mer än villig att betala 5 Euro i månaden för t.ex. Ipredator, pengar som skulle kunnat fördelas ut på artisterna istället. Stim hade ett förslag på hur detta skulle kunna fungera. Istället går nu skivbolag, bokförlag etc. via sina branschorganisationer och stämmer sina lyssnare och läsare. Dessutom kan nu dessa tjänster dessutom göra det lättare för andra kriminella att begå betydligt grövre brott på internet, med hjälp av den nya tekniken som nu tvingas fram. Internet skapades för att vara öppet, men vi stänger det nu, bit för bit. 

Sist men inte minst så är detta en så i grunden felaktig väg att gå att jag skakar varje gång jag hör om det. Och det absolut värsta är att vi har en regering som nu går branschorganisationernas ärenden och gör det lättare för de samma att trakassera Sveriges ungdomar, som använder internet till just det det skapades för - att sprida information. 

Jag ser även stora problem med bevisföringen i dessa fall, men det får jag återkomma till i ett mer tekniskt inlägg, för de som orkar läsa.

Men vad tycker ni? Har jag helt fel? Vore kul att höra någon som på allvar kan ge mig några bra argument för denna lag.

*j

Gonatt

Earth hour

Jag är skeptisk...till mänskligheten...

Varför?

I lördags var det Earth Hour, en manifestation som går ut på att alla släcker sina lampor under en timme. Tanken är att så många som möjligt runt om i världen skall göra detta tillsammans för att visa våra ledare att vi bryr oss. 

När sådana här saker blir stora kryper alltid skeptikerna fram. De som inte vill vara med på "jippon". Men i det här fallet tänkte jag att, fan...den här grejen är rätt kul. Det är väl ingen som kan störa sig på detta...

Earth Hour kom, vi släckte ned och tände stearinljus istället. Faktum är att vi inte tände en enda lampa förrän våra gäster gått hem för kvällen. Riktigt nice kväll faktiskt! 

Men det visade sig dagen efter att det inte var särskilt många som släckte ned. På Götaplatsen på Avenyn "glömdes" det bort och det var ytterst få butiker som släckte ned sin butikselysning. Trist var min spontana reaktion, men men, vi hade ju trevligt i alla fall. Sedan började jag läsa insändarna i GP. 

Citerar ur söndagens GP, från signaturen Anna W, med titeln Civilkurage:

"Jag tände alla lampor jag kunde hitta, i protest mot aktionen. Och försökte förklara för mina barn (som blivit indoktrinerade i skolan) vad det innebär med civilkurage"

Och här har jag gått och trott att världen skulle bli bättre om den styrdes av kvinnor. Och så kommer Anna W och vänder på hela min världsbild. Missförstå mig rätt, jag förstår om folk inte vill delta i jippon och därför väljer att spendera Earth Hour som vilken annan kväll som helst. Fine. Men varför känner vissa att de dessutom måste protestera genom att i detta fallet tända alla lampor man kan hitta. Jag blir alldeles matt. Det är så utomordentligt IQ-befriat att jag inte finner ord. Snälla någon förklara detta beteende. Att hon dessutom blandar in sina barn i hennes galenskaper och kallar det civilkurage är ju bara komik på hög nivå. 

Och då kan man tro att Anna W var rätt ensam om att tycka att hon måste protestera mot detta, men NEJ...

Samma dag på P3 i ett diskussionsprogram om just Earth Hour ringer människa på människa in och förklarar hur de faktiskt tände alla lampor istället.

Kan någon förklara för mig varför vi känner att vi måste göra på detta sättet? Ligger det i vår natur? Är Anna W egentligen arg på något annat. För jag vill gärna tro att alla människor går att resonera med. Med det enda jag känner när jag läser Anna W's insändare är besvikelse...

/j

Till min dotter

Du sitter på mattan i hallen medans jag borstar tänderna och 

visar mig stolt för 10:e gången att du kan stoppa en träboll i en plasthink och skaka så att bollen ramlar ut. Du ler mot mig så att man ser den enda lilla tanden du har. Klockan är tidig lördagsmorgon och du har redan en halvtimme tidigare gjort klart för mig att de är dags att gå upp genom att peta mig i ögat och flina så att man smälter. Det får vara hur tidigt som helst på morgonen, jag kan ändå inte bli arg.

Jag frågar mig hur en sådan liten person kan ha så stor inverkan. På mitt liv, på E's liv, på vårat liv. Du kom till oss och kastade omkull hela vår tillvaro. Du har visat att det finns något mer än bara 8-5-jobb, mörka höstar och långsamma måndagar. Det finns så mycket att se fram emot, vi brukar ofta prata om det, jag och din mamma. 

Jag längtar så tills du kan stå och gå, tills du börjar prata och kramas och vill somna framför tv:n på mitt bröst, och jag får bära in dig till din säng. Jag längtar tills jag får lära dig cykla, åka skridskor, läsa, skriva och spela gitarr. Att få chansen att vara med och se dig växa upp är en lycka som inte går att beskriva.

Samtidigt finns nu så mycket mer att förlora. Det skrämmer mig. Du behöver mig och jag behöver dig, och det gör ont i mig att bara för en sekund tänka att något skulle hända dig. 

Nu har du precis somnat i mammas famn, och imorrn morgon, alldeles för tidigt kommer du att vakna och vilja att vi skall komma in och hämta dig. Du kommer att stå upp i din säng med nappen i munnen och de små händerna runt spjälorna och undra varför mamma och pappa dröjer så. Och du kommer sitta i barnstolen när jag äter frukost och skratta och peka och bara vara så söt som du kan! Och jag kommer att stanna upp under min arbetsdag och tänka på hur lyckligt lottad jag är som har två så fina tjejer att komma hem till. 

Pappa älskar dig Elly! Glöm aldrig det!

/J

Supa och äta griskött

Kvinnlig talang

Jag och A i bandet var och höjde genomsnittsåldern på girlpowerfest för 14-17-åringar igår. Varför kanske ni undrar! 

Jo, min syster var ett av banden som spelade på tillställningen. Efter inledning av ett rockband bestående av tonårskillar, för dagen klädda i kvinnokläder, spelade en tjej som kallade sig the naima train. Hon körde med loop-pedal och byggde med den upp sitt egna lilla pop-band. Med vacker stämma levererade denna 16-åring massa vackra och originella låtar. Skitcoolt live, mer tveksam till hur det är att lyssna på CD, men grymt imponerande! 

Min syster (fabulous F) och mästerkatten rockade därefter scenen fett, och till och med flatorna med stenansikten började dansa till slut! FETT!!

Manlig talang

På vägen hem hamnade jag i samma vagn som ett annat gäng manliga talanger. Ett gäng tonårskillar hade hittat deras självsfrände i en halvtjock 40-åring i sätet mittemot. Ämnet de samlades kring var...ja, vad annars...fotboll! Efter en rad imponerande falska "sånger" om IFK Göteborg kommer den...kvällens kommentar:

-"Öhhh....fan...gillar du Eddie Medusa?"

-"öhhhh....näe...har inte hört så mycket...men Björn Rosenström e bra som fan!!"

Trodde aldrig jag skulle behöva höra något om dessa musikskapare mer i hela mitt liv efter att vi passerat 98, men tji fick jag!

Sång igen, högre denna gång, ännu falskare. Mina medresenärer skruvar sig oroligt i sätena:

"För vi e pojkarna som busar med flickornas små..."

och sen uppenbarligen en egenkomponerad låt. Alla i olika tonart (försökte de sjunga stämmor månne?):

"JA, VI SKA SUPA OCH ÄTA GRISKÖTT" x 10

Om Naima Train, mästerkatten, fabulous F och de andra coola tjejerna på Girl Power-kvällen gav mig hopp om framtiden, så krossades den gnistan samma kväll på 3:ans spårvagn hem.

Nej nu skall jag supa och äta griskött. 

Löpsedlar man inte trodde man skulle få se - del 1

Idag när jag skulle handla det sedvanliga fredagsgodiset såg jag en fantastisk löpsedel. Det handlar såklart om bränderna i Södertälje i tre matvarubutiker:

"Terrorbomber i chips"

Underbart. Jag hörde dessutom ett fantastiskt uttalande från polisen i Södertälje.
-"Vi misstänker att bränderna är anlagda"

No shit sherlock.


Ojdå, mitt första inlägg på jättelänge. Och ni som trodde mitt liv i baktakt hade omkommit! nähädö!

*j

"Affären för män och deras söner"

Eftersom lillan vägrade sova inomhus fick jag snällt ta på mig och henne varma kläder och ge oss ut med barnvagnen i den underbara göteborgsvintern. Svinkallt, blåsigt och grått. Härligt, speciellt efter 30-årsfesten igår. 

På vägen hittade jag denna underbara butik:

Rolfs Herrshop

"Affären för män och deras söner"

Har gått förbi här många gånger utan att se slogan-skylten. Underbart! Får nog ta med mig farsan och göra ett besök någon dag

*j

Veglunch

På luncherna brukar jag om jag hinner besöka PSO-avdelningen i Majorna för att behandlingssola bort min psoriasis. Mer om hur detta går till återkommer säkert i fler inlägg. Det känns alltid lika skönt att komma ut från kontoret på lunchen och samtidigt slippa åka och sola efter jobbet, så att man snabbare kommer hem till familjen. 

I vilket fall, jag hade solat och skulle äta lunch. PSO Majorna ligger precis vid Musikens Hus och Café Hängmattan. På detta café serveras vid lunchtid en vegetarisk buffé. Flera gånger har jag gått förbi detta café och bara tittat in, och tyckt att det ser jävligt trevligt ut. Men jag är ju inte vegetarian så..., har jag tänkt. Så jag har gått till den halvsunkiga kinakrogen 50 meter bort, för att intaga en rätt fattig buffé med friterade räkor och sötsur sås. 

I onsdags hände något nytt. Jag gick inte förbi vegbuffén. Eller, jag gick först förbi, sedan in och kollade, insåg att jag inte är vegetarian, gick ut, gick halvägs till sunkiga kinan och...

Vände! Gick tillbaka, ställde mig i kö, betalade och fick en tallrik att lägga saker utan kött på. Skum känsla! Och maten var god, riktigt god! Bulgur, pasta, falafel och massa annat gött. Rekommenderas varmt! 

Denna bil stod parkerad/sprängd utanför Musikens Hus. Majorna stylee for ya!

lillTjejens FörSta BloGgINLÄGG

G fwwwwwwwwwwwwww3xcwegtrf4 xxc3aw VGFC sh

Mitt i bajset börjar livet

"Lonely woman in a lonely world, without a family" ville hon egentligen att den skulle heta, Maggie, i filmen "Maggie vaknar på balkongen" som belönades med en guldbagge för bästa dokumentär. Jag och E satt och bläddrade på kanalerna igår kväl l och fick in svt2 där filmen visades.

Filmen var rätt påfrestande att se på. Dels för att den skakiga kameran var riktigt jobbig i en del scener, men kanske framförallt för att den speglade dagens Sverige och svenskarna på ett skoningslöst och skrämmande ärligt sätt. Det som skrämde mig mest var att bilden som målades upp inte är något jag känner mig speciellt stolt över, och skall jag vara ärlig trodde jag inte att det var så illa ställt. 

Maggie är utrustad med en kamera och dokumenterar på sitt egna sätt sina nattliga vandringar och döda duvor. En fruktansvärt otäck scen utspelar sig mitt i natten, när Maggie blir förföljd av en man på en gata i Malmö. En otäck skildring över en kall och ful situation som förmodligen upprepar sig på många ställen i Sverige varje fredagskväll. 

En av de märkligaste och mest absurda delarna i filmen är när Maggie går på SFI (Svenska för invandrare), dit en gästföreläsare är bjuden, en gubbe från civilförsvaret. Snubben står inför dessa människor som försöker lära sig svenska och förklarar vad som kan hända om vi blir attackerade av terrorister. Då drar han fram en radioapparat, en sån där med vev, och förklarar att detta kan vara bra att ha. Han vevar som fan på veven, men radion går ändå inte igång. Sedan är föreläsningen slut, SFI-läraren började applådera varpå resten av klassen tveksamt gör samma sak. En jävligt tragikomisk scen, för jag förstår ju att snubben är ett stort skämt. Men gör människorna i klassen det? Jag menar vad skall de med infon till? Vem i h-vete använder en ficklampa/radio med vev? Killen har ju uppenbarligen avlidit någon gång på 70-talet, blivit återupplivad, dammat av sig, och bestämt sig för att - Fan, jag skall nog börja föreläsa för invandrare om Civilförsvaret.

Det sjukaste efter att ha sett denna dokumentär är att jag nu känner mig rätt rejält orolig över att det förmodligen är denna bild som förmedlas av det svenska samhället för våra invandrare. I så fall bör vi hitta på något nu, för det är inte en bild som jag kan stå för. 

Filmen avslutas med ett underbart citat, efter att Maggie hittat två fågelägg i skiten på sin balkong:

"Mitt i bajset börjar livet" 

Ja, vi kan ju hoppas att det föds något nytt ur den skit som uppenbarligen är vår hantering av invandrare idag.

*j

Tjejen som ville spela fotboll

Ni kanske hörde/läste för några veckor sedan om 16-åriga Malin, som på sin friluftsdag ville vara med i elevlaget som varje år mötte ett lärarlag i fotboll. Laget togs ut av skolan, hur förtäljer inte historien, men resultatet var i alla fall att bara killar fick delta i laget. Malin blev förbannad och när matchen skulle börja frågade hon domaren (en lärare) om hon fick vara med. Läraren sa något så genomtänkt som "Du kan inte vara med. Tjejer skall spela volleboll". 

Tjejen har nu fått 15.000 i skadestånd och GP ringde upp henne för en telefonintervju. Jag läste den en morgon innan jobbet. På frågan vad hon skulle göra med pengarna svarade hon:

"- Jag och en kompis har skapat en fotbollsklubb, GKOS, Göteborgs Klubb för Obegåvade Spelare. Vi har en liten ödla som logga. Än är vi bara tre och tränar helst när det är varmare, men pengarna ska gå dit." (GP 2009-01-29)

Jag kände att jag blev alldeles glad inombords. Hela hennes svar är ju klockrent! "Vi har en liten ödla som logga". Hur skön får man bli! 

Mer sådana människor, som dels vågar och orkar stå upp mot idiotiska regler och "så har det alltid varit"-principer, och dels vill förbättra för fler mäniskor än sig själva. Inspirerande och upplyftande i vintermörkret! 

Läs artiklarna om Malin:

http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=113&a=473315

http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=113&a=460951

*j

Gjutjärnspanna

Vi fick en i julklapp av sambons jobb. Eller vi fick välja från en lista av saker och det blev en gjutjärnspanna. 

Fördelar med en gjutjärnspanna:

• den är fin, ser gammaldags och sådär gedigen ut
• ...

Nackdelar med gjutjärnspanna:

• Den är sjukt jävla tung
• Allt man steker fastnar i den
• Den är astung
• Den rostar
• den är jättetung
• ...och till råga på allt får man inte diska den...eller jo, i vatten, utan (jävligt viktigt tydligen) diskmedel. känns ju hygieniskt!

Vi kanske kan hänga den på väggen...

*j

Andra Lång

Som nybliven småbarnsförälder har det ganska snabbt gått upp för en att det nu är slut på utgång torsdag, fredag, lördag (som om det var så innan hon kom men vi kan ju låtsas...). Man får vara nöjd om det blir ens en gång i månaden man får känna ruset. Jag kan inte säga att jag lider speciellt mycket av detta, man blir lägligt nog även extremt hemkär när man får barn, och TV:n gör att man får se folk ändå, se min topplista i tidigare inlägg.

En effekt av att man inte kommer ut så mycket är dock att man, när man väl kommer ut inser att det finns jävligt mycket folk som är ute samtidigt. Mitt i nätterna! Jag har kommit på mig själv med att tänka vid ett flertal tillfällen: "Vad gör alla folk ute så här sent?", "Hur mycket 18-åringar kan det finnas i en stad", "Hur orkar dom!" etc, etc.

Anyway

Vi var på After Work igår med jobbet. Efter en öl på en svinkall uteservering, på Istället gick vi till ett annat ställe istället (det var ett bra skämt). Vi tog oss ned till Andra Långgatan, ni vet, gatan där halvsunkiga indiska restauranger trängs med secondhand-affärer och runkbås. Gatan är rätt sunkig, det ligger massa skumma livsmedelsaffärer, och så Netto, såklart. Men jag kom på mig själv att känna att, fan jag trivs här. Det ligger en skön atmosfär över de här kvarteren. Jämfört med den hårda och kalla stämningen på Avenyn tilltalar detta mig mycket mer, trots de mystiska stripp-haken.

Några fler öl intogs på Kellys, som var proppat med 20-nånting popfrillor och palestinaschalar. Soft ställe måste jag säga, synd att jag upptäckte det 10 år för sent. Eftersom sovmorgon på en lördag inte har inträffat sedan lillan kom till jorden, avvek jag ganska tidigt. Hade nog kunnat sitta där många timmar till, men "det är ju en dag imorgon också", som man säger när man blivit till åren. Usch!

Hemma väntade en natt med en snorig/snarkande dotter och uppstigning 06.00 för att leka/låta sambon sova.

Går ju bra detta med bloggandet, två inlägg på en dag, sjukt bra!


*j